It's funny about your voice, how it hasn't changed. I can still hear it. "Richard, dear, I'll go with you anyplace. We'll get on a train together and never stop - "

Varför hatar min kropp mig så otroligt mycket ? Jag har haft ont i huvudet heladagen, och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Och jag är inte bakis det var jag i går så det får vara nog med det. Och mat och vatten har jag fått i mig, så nu vet jag inte vad det kan vara för fel på mig? Jag antar att det kan vara ganska så många fel på mig men inget som jag kan komma på nu. Åh kanske lite kaffe hjälper?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0